Hon däruppe blandade inga kaskar, däremot tog hon sig en cigarett då och då. Det var ren njutning, närmast förbjuden sådan. Under åren av arbete med observationer av människor och alla sammanställningar av hur dessa rörde sig och andra uppgifter som var av intresse (hon hade en lista som skulle bockas av) så hade materialet växt och var nu kopiöst. Hela garderoben var full av ritningar och pärmar, så även sovrummet. I hallen stod travar upp till taket och skymde ytterdörren. Även vardagsrummet var fullt. Där hade högarna växt till väggar och enda sättet att ta sig till balkongen och röka den där cigaretten var via en snitslad bana genom pärmar och pappershögar. I dessa monumentala drivor gömde sig bensinmackens alla besökare, ett virrvarr fångat och inlåst mellan register. I hennes två källarförråd stod dessa pärmar i givakt framför en om man öppnade dörren och det gick inte att få in en fot.

 

 

Platsbrist

Det var ett bekymmer naturligtvis, platsbristen. Hon hade ett tag funderat på att bli digital men övergett tanken. Mest därför att det inte verkade säkert att förvara så mycket information på en dator och det fanns något påtagligt och betryggande att se hela sin produktion. Om all denna ansträngning försvann in i en hårddisk skulle den väl upphöra att existera. Det var e skrämmande tanke. Bara köket var fredat, där fick bara sådant som var ett pågående ärende finnas. Ett pågående ärende kunde pågå under lång tid och dess exakta livslängd bestämdes av slumpen. Hon kunde aldrig säga exakt vart hennes arbete började och slutade förens efteråt, när ritningen var färdigställd och rapporten var skriven. Rapporten var egentligen en sammanfattning av ett skeende och hon lade ned stor möda och omsorg på den. Den skulle alltid följa med en ritning, eller flera, och var egentligen det mest centrala verktyget hon hade för att utvinna begriplighet och sans i all denna information. Sin senaste nattkikare hade hon skaffat på Kikkertland, en dansk firma.